Rashomon – Demonernas port

Såg om ”Rashomon” häromdagen. Filmen vann Guldlejonet i Cannes 1950 och en Oscar. Dessutom blev filmen Akira Kurosawas genombrott i väst. Det som var unikt med ”Rashomon” när den kom var att den inte bara presenterade en sanning i filmen, utan fyra olika sanningar – i konflikt med varandra. Alltså fyra olika tolkningar av samma händelse – ett mord. Konsekvensen av detta blev att publiken tvingades att aktivt ta ställning till vilken sanning de tror är den verkliga.

Kurosawa skapar en magisk stämning, till exempel i scenerna i regnet vid porten. Fantastiska bilder! Hela filmen är ett visuellt mästerverk. En annan scen som sticker ut är när den mördade mannen berättar sin historia, med hjälp av en kvinna som agerar medium.  Hon talar med den dödes röst, och en stämning som är på gränsen till obehaglig lägger sig över berättelsen.

Strukturen där historien berättas på olika sätt i fyra flashbacks kanske känns igen idag, då och då dyker den upp i nutida Hollywood. Men när ”Rashomon” släpptes 1950 var detta banbrytande. Har ni inte sett den, så passa på att göra det genast. Ibland är det nyttigt att påminna sig själv om Akira Kurosawas storhet.

För mig är också ”Rashomon” ytterligare ett skäl till att Toshiro Mifune är en av mina absoluta favoritskådespelare. Få andra har den närvaro som Mifune har i sina scener.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s