Django Unchained -recension

Har tidigare skrivit om mina kluvna känslor om Tarantino. Nu har jag sett Django Unchained…

Och vad tyckte jag? Det börjar mästerligt, musiken sätter stämningen. Tyvärr går det utför sedan och slutar i en grötig röra av fånig ”cool” dialog, rasism (helt ärligt tycker jag han går över gränsen även om han ska skildra grymma slavhandlare), överspelande skådespelare, misslyckad humor och ett frossande i våld. Jag brukar inte vara känslig för filmvåld, men när Tarantino använder våldet för att framkalla skratt – och biopubliken skrattar när ett lik träffas av kula efter kula så att blodet stänker upp på väggarna – då äcklas jag och skräms över publikens reaktion.

Dessutom är filmen på tok för lång – och rent av långtråkig.

Jag brukar, något motvilligt, tycka väldigt bra om Tarantinos filmer. Och Django Unchained har potential och en del fantastiska filmiska ögonblick, men helheten är tyvärr en tråkig, smaklös katastrof. Hade Tarantino behandlat filmen lite allvarligare hade det kunnat bli hur bra som helst. Och om han inte medverkat själv…han är en usel skådis och ser dessutom uppsvälld och underlig ut i sin lilla roll här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s