Recension: Pandorum

Visste väldigt lite om denna film. Bara att det var sci-fi med Dennis Quaid. Jag är väldigt svag för sci-fi.

Två astronauter, Peyton och Bowers, vaknar på ett rymdskepp efter åtta år i hypersömn. De verkar vara ensamma och minns inte vad deras uppdrag är.

Bowers ger sig iväg för att hitta skeppets reaktor så att de ska kunna få igång strömmen. Det visar sig snart att de inte är ensamma på skeppet. Det finns fler människor, och annat på skeppet.

Monstren i filmen, eller vad man nu ska kalla dem, verkar vara klart inspirerade av Sagan om ringen. Påminner om orcher.

Verkar en smula idiotiskt att skicka iväg en massa folk på en rymdfärd som sedan inte minns varför de är där. Men man kanske får anta att detta inte var meningen. Och minnet kommer ju delvis tillbaka under filmen.

Ingen fantastisk film, blir aldrig riktigt spännande. Den har vad som förväntas av genren, men inte mycket mer. ”Monstren” etableras aldrig, de bara ”finns där”. Filmen hade klarat sig lika bra utan dem. Och skildringen av galenskapen (pandorum) är inte övertygande. Hade hellre sett Dennis Quaid i Ben Fosters roll.

Sen har alla varit på skeppet i (minst) åtta år, märkligt att en del är i extremt god fysisk form och kan utöva kampsport…

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s